Killen som säljer AI-genererade hockeykort för kryptovalutor; gymnasiestudenten som gör TikTok-recensioner av mikrobryggt kolsyrat vatten; historieläraren som numera tjänar mer på sitt nyhetsbrev om renässansmålningar än på att undervisa; hon som stirrar kallt in i kameran och mekaniskt upprepar fraser från datorspel. Förstås tjejen som blev ett globalt fenomen över en natt för att hon spottade på en mikrofon och sa ”hawk tuah”.
Listan kan göras lång. Och skulle erbjuda en stor dos smärtsam läsning. Men här finns också något att bejaka – en dröm om frihet som inte längre är frivillig.
Drömmen som blivit norm
Drömmen är mänsklig och lätt att förstå: att inte vara fastlåst i det fruktade hamsterhjulet, att få skapa något eget och låta passion betala hyran. Den har alltid funnits, drömmen om den totala friheten, bara i olika skepnader.
Vägen till friheten har också tagit olika uttryck. Där det förut krävdes strategi och ambition krävs i dag närvaro och en vag underhållningsfaktor: en mening missförstådd, en slumpmässig detalj i outfitten eller en hund som inte kan skälla.
Det spelar inte heller någon roll om personen – eller hunden – i fråga vill åt uppmärksamheten, den kommer ändå. Få gånger i historien har du eller jag kunnat råka bli världskända eller ekonomiskt oberoende genom att ställa upp på en intervju på väg hem från jobbet eller slå huvudet i en glasvägg.
Friheten har blivit norm, någonting vi förväntas vilja eftersträva, någonting som vi inte kan fly undan. Alla ska åt den till varje pris.
Är det här entreprenörskap?
Han som skrattade lustigt och råkade fångas på film; hon som filmade sin lunch av ren tristess och fick en halv miljon följare över helgen; den anonyma studenten som genererade en attraktiv AI-avatar och på två veckor tjänade mer än en mellanchef gör på ett år.
Är de entreprenörer eller bara lyckosamma deltagare i ett digitalt lotteri?
Frågan tål att diskuteras, och kanske gör den det till lite nytta. För i diskussionen ryms också insikten att entreprenörskap inte längre bara är affärsplaner, investeringsrundor och aktiebolag, oavsett hur den konservativa definitionen lyder. Att förvandla en idé, ett intresse eller ett ögonblick till något som kan bära sig ekonomiskt, oavsett medel och idé så länge det finns intressenter – det är entreprenörskap i dag.
De breda konsekvenserna
Det här är inte bara en fråga om individuella drömmar och sidoprojekt, utan något som påverkar oss som samhälle. När frihet blir norm och alla uppmuntras att försöka, skapas också nya ekonomiska mönster och krafter för påverkan.
I ett inslag från SVT berättar studenter i Jönköping öppet om hur frekventa köp via ”köp nu, betala sen”-lösningar leder till skuldberg, mycket tack vare påverkan av influencers. I Jönköpings län har skulderna hos unga nästan fördubblats på några år. Det är framför allt unga kvinnor, i åldern 18–25, som driver ökningen, och majoriteten av skulderna är direkt kopplade till konsumtion.
Banker ser den här utvecklingen med oro. De vet att lån i grunden kan vara ett verktyg för stabilitet och långsiktighet, för att skapa trygghet, planera livet eller frigöra utrymme. Ett privatlån med flexibel återbetalning kan i det sammanhanget vara ett exempel på hur lån används strategiskt och med eftertanke, i kontrast till impulskrediter som riskerar att fälla människor i skuldfällor.
Ett privatlån från en seriös aktör kan ses som motsvarigheten till det långsiktiga arbetet: en medveten struktur för att frigöra utrymme, planera framåt och i vissa fall till och med finansiera ditt nästa projekt. Snabba konsumtionskrediter däremot är frihetsdrömmen i mikroformat – lockande i stunden, men sällan byggda för att hålla.
Dessa paralleller finns överallt.
Kanske ska det vara så här
Kanske är det just vi som tycker att drömmen blivit skev som egentligen står vid sidan av utvecklingen och stagnerar i realtid. För den nya generationen är det inte konstigt att kapitalisera på ett intresse eller att låta vardagen bli innehåll. De ser inte en sjuk dröm, utan möjligheter.
Och det kanske är där vi måste börja omvärdera vår egen blick. För vad vi kallar prestationshets kallar de entreprenörskap. Vad vi ser som en flykt från hamsterhjulet ser de som en självklar väg in i arbetslivet.
Men kvar står ändå frågan, lika lockande som obekväm, och vid det här laget omformulerad:
Den numera ofrivilliga drömmen om frihet – borde alla sidoprojekt verkligen bli heltidskarriärer 2025?
